Sitter och äter en äcklig macka och kom då att tänka på en gammal spelning vi gjorde för några år sedan. Den var i Stockholm på lidingö.

Dagen började med att jag ringde våran chaufför och dåvarande gitarrist Steve. Vi hade tänkt att börja åka in till Stockholm före 12 åtminstone för att hinna hitta stället och kunna ta det lugnt. När jag ringde så svarade en extremt bakfull Steve som fortfarande var onykter efter nattens otyg. Han sa att han skulle ringa snart när han hade gått upp och fixat till sig lite. Klockan gick och vi andra i bandet började få lite små panik över hur fan vi ska hinna in till Stockholm före spelningen som skulle börja vid 18 tiden.

Vi ringde Steve igen och han sov då fortfarande. Klockan var nu runt 12 tiden. Inte fören vid 13-14 nångång kom vi äntligen i väg. Victor, våran dåvarande trummis, hade världens panik och var hyper-nervös. Steve körde. Något som inte var så smart kanske. Han höll på att somna bakom ratten flera gånger och vi fick även stanna flertalet gånger efter vägen så att han fick spy. Till slut kom vi överens om att jag skulle köra istället.

Väl inne i Stockholm hittade vi inte ett skit. Vi åkte runt i säkert 2 timmar och letade efter lidingö. Var totalt omöjligt att hitta. Efter att vi hade stannat på en mack, frågat efter vägen samt köpt en karta lyckades vi tillslut hitta stället. Klockan var väl 17:30 ungefär och vi var extremt stressade. Vi skulle vara förband åt "Rafflesia". Direkt när vi kom dit frågade Rafflesia oss om vi kunde tänka oss att byta tid med dem så att vi fick spela sist av alla. "Visst, varför inte?" tänkte vi.

Vissa av oss hade med oss spritflaskor i bilen för att lugna sina nerver. Så direkt när vi kom fram till lidingö kom också whiskeyn och minttun fram. Mums. Vi hade också en djävulsk plan för kvällen. Vi skulle spela i maskeradkläder som skulle föreställa "Nazguler" ur Sagan Om ringen filmerna. Vi tyckte det var en extremt bra idé men vi hade inte testat den än.

20 minuter innan vi skulle spela fick vi således stå backstage och försöka ta på oss våra extremt opraktiskta dräkter. För att kunna spela i dem fick vi tejpa en hel del. Det var även Tomba's första spelning med oss, han var för tillfället bandets bassist (nu är han gitarrist).

När vi tillslut kom upp på scen hade alla i publiken stuckit eftersom att alla band som drog folk redan hade spelat. Vi var inte direkt så kända i Stockholm på den tiden (vet inte om det ändrats, hehe). Men det var bara bra för oss att färre människor kunde se och minnas spektaklet. Upp på scenen kom vi, i våra dräkter, och vi såg inte coola ut för 5 öre. Sångaren såg ut som en afrikansk häx-doktor och vi andra såg ut som ollon i bondage-dräkter. Ska finnas bild på spektaklet någonstans på internet. Testa googla på "Lidingö Bring your own knife" eller dylikt.

Man såg ingenting i maskerna. Det gick inte att andas. Jag såg inte gitarren. Fick chansa på varenda ton. Den andra gitarristen fick gå och ställa sig med ryggen mot publiken för han kunde inte spela annars. Bassisten såg heller inte ett skvatt, inte trummisen heller. Jag hade dessutom fått låna en skit-förstärkare som var trasig och kopplad till en värdelös distpedal. Distpedalen var väldigt speciellt, man ställde nämligen in disten genom att trampa på en sorts gaspedal som i en bil. Trampade man inte så blev det ingen dist. Det var rätt svårt att trampa på den eftersom jag inte ens såg mina egna fötter. Ljudet ut var för övrigt svindåligt och lät förjävligt.

Mitt under en låt tappar trummisen en trummpinne. Eftersom han inte såg ett skit så han fick krypa på alla fyra på golvet och börja leta efter den. Vi andra fortsatte spela sålänge. Efter typ 1 minuts frånvaro av trummor hade han äntligen hittat pinnen och vi kunde äntligen andas ut igen. Nu var det sångarens tur. Han lyckades fastna i ljus-ställningen med handen då han hade hållt i den medan han sjöng. Det gick inte komma loss och i panik slet han loss handen med all sin kraft. Resultatet blev att hela ljus-ställningen, läktaren och hela skiten rasade samman med ett stort brak.

"Gött" tänkte jag.

Sen när äntligen skiten var över skulle vi gå av scenen och vi såg ju som sagt ingenting vilket resulterade i att vår bassist fastnade med foten i något. Han fick stå där uppe på scenen själv ett tag och försöka komma loss. Måste sett jävligt kul och "retarded" ut.

När vi sedan skulle åka hem hade någon i bandet stallt sin spritflaska på taket av bilen - något som ingen tänkte på. Så där körde vi iväg med en spritflaska på taket som sedan flög av någonstans. Det står om händelsen på något forum nånstans, var extremt roligt att läsa.

Tänkte skriva om lite gamla spelningar och andra roliga incidenter - håll till godo.